Två dagar kvar...

... eller hur man nu räknar....

Vi har en hel meningslös söndag att slösa bort innan vi sedan på måndag i svinottan rullar iväg till gamla hederliga Landvetter för att därifrån, med Air France, ta oss via Paris till Antananarivo, Madagaskar.
Den här veckan har gått åt till att spendera massor med pengar på saker som man kan tycka förstagångsresenärer kastar bort sina surt förvärvade pengar på... saker som t.ex: Ultraturbohandduk med superegenskaper som att kunna suga upp 9 ggr sin egen vikt (Vilken wettextrasa som helst fixar ju det om man nu ska vara krass), Reselakan i siden (bara för att vi inte har lust att sova direkt i dom förmodligen mycket snuskiga sovsäckarna som finns att tillgå på uthyrningsställena). Lakanen, som egentligen är en slags påse, kostade 450:-. Det känns lite surt att hosta upp dom stålarna när man stått och sneglat på likadana sådana i Vietnam... till en bråkdel av den summan...hrm.
Jag måste också erkänna att jag var grymt sugen på många av dom där nya fina reseskjortorna, gjorda i nåt slags specialmaterial som till och med efter att ha transporterats nertryckt i locket på ryggsäcken sträckan motsvarande Luleå-Turkmenistan, ser alldeles nystrukna ut.... fast 500:- stycket!!?? nja...

Vi har också fått tips om att förse våra kameror med s.k. "Polariseringsfilter". Hoppas det kan hjälpa oss komma liiiite närmare Klum-kvalitét på våra bilder. Summa=900:-... vad gör man inte för "den där perfekta bilden"!?

En sak som är mycket intressant är att man sällan räknar in småsaker som medikamenter och vaccinationer när man ska iväg och resa. Det borde, tycker man, vara dags att göra det nu efter att man gång efter annan fått samma "chock" när man inser hur många tusenlappar som faktiskt drar iväg på sånt elände. Nästa gång chansar jag, banne mig!!!

Och vart bär det av då, sen när vi kommer fram till Antanannan,...antanar...an...ja... det stället!! Förmodligen drar vi oss i nordvästlig riktning... närmare bestämt mot Nosy Be. Det stället ska enligt sägen vara ett av de mest turistexploaterade haken (med säkerligen uppemot 25 turister per år). Vi är rörande överens om att vi ska kommandoslappa första tiden på Madda... Det har vi gjort oss förtjänt av, så hårt som vi har slitit och gnott under året som gått!!

Förhoppningsvis har vi mycket goda nyheter att dela med oss av tills nästa gång! Skål!

(Kribbe)